Korta tips till dig som anhörig

 

I relation till den med riskbeteende:

 

  • Vad lockade? Många ledtrådar kan ligga i att hitta vad som fick den unge att dra sig till gruppen från början. Vilket kan vara något som personen saknat i sitt liv. Det behöver alltså inte vara ideologin utan det handlar ofta om andra faktorer så som; trygghet, gemenskap, förståelse, mening, sysselsättningsalternativ etc. Om du/ni kan se den ungas egentliga behov så möt upp med just det. Ta gärna stöd från andra i ditt/ert nätverket så att ni är flera som är beredda att fånga upp. Utgå från de personer som den unge känner sig trygg med.

 

  • Gör skillnad på sak och person. Upprepa och var tydlig. Var gärna tydlig i vad du tycker kring det som sker och att visa det med starka känslor kan vara bra. Men. Gör skillnad på sak och person. Exempelvis, ”Jag ogillar/accepterar inte dina åsikter och vad du gör med dem. Men, jag gillar/accepterar dig därför att…….!”

 

  • Stärk det som är bra. Håll främsta fokus på personlighet och vad du tycker om, snarare än vad personen gör fel. Och. När den unge gör framsteg, uppmuntra och sätt ord på det. Det vi fokuserar på växer.

 

  • Jämlik dialog. Samtal som kan tolkas som hot eller anklagelse besvaras ofta med försvar och dialogen kan lätt hamna i en låsning. Börja gärna med hur du upplever och tolkar situationen. För att sedan bolla över ”vad tänker du om det?”

 

  • Jag-budskap Där du tydligt och konstruktivt utgår från dina tankar, känslor och behov. Snarare än att direkt kritisera. Exempel. ”När du går in på ditt rum och stänger dörren så blir jag väldigt orolig och undrar hur du egentligen mår. Jag skulle önska att du under middagen berättade lite kring din dag – vad som har varit bra, mindre bra. Det skulle kännas bra för mig. Är du villig att möta mig i detta?”

 

  • Rannsaka dig själv. Finns det något som du skulle behöva ta upp och prata om? Kanske händelser inom familjen där den unge inte fick tillräckligt utrymme? Som exempelvis en skilsmässa. Ta upp och fråga hur det upplevdes. Genom att lägga fokus på dig och visa du är villig att utvecklas/förbättras, så kan det i sin tur förenkla för den unge i sin egen process.

 

  • Håll kontakten! Upprepande visa att du finns där, det är alltid viktigt att bibehålla kontakten. Gör gärna saker ihop som ni tycker om. Och/eller utforska andra aktiviteter som personen kan utvecklas inom och som hen tycker om. Åter igen, för gärna in fler som i detta kan agera ett stödjande nätverk.

 

  • Om den unge vänder sig till dig. Var närvarande och verkligen lyssna in vad personen har att berätta. Sedan fråga vad den unge har för funderingar kring lösning och vad personen behöver just nu. Det är oftast viktigare än att du direkt går in i lösningsfokus och försöka ge kloka råd.

 

  • Den unge vill göra en förändring. Ha tålamod. För många innebär detta en omvälvande tid och osäkerhet kopplat till identitet. Vem blir jag nu? Vilka ska jag nu umgås med? Och många gånger kommer historien i fatt på något sätt och kräver sin bearbetning. Det kan vara en ensam och tung tid där de flesta upplever olika grad av oro, ångest och nedstämdhet. Risk för återfall finns. Då är det viktigt att du har tålamod och tydligt visar att du finns där som stöd. Den unge kanske även behöver proffesionellt  samtalsstöd.

 

Du själv:

 

  • Vår relation. Vad betyder personen för dig? Ibland kan rollerna längst vägen blivit skeva. Ni har kanske fastnat i något som ingen av er egentligen mår bra av. Fundera och formulera vilken typ av relation du önskar. Den du främst kan förändra är dig själv. Så lägg upp tydliga strategier för dig själv och vem du vill vara i relationen.

 

  • Berätta för de i din omgivning. Många kan isolera sig och upplever att det är svårt att prata om det som sker med de i sin omgivning. Samtidigt som de flesta vi möter känner sig hjälpta och lättade när de väl öppnar upp och börjar berätta för de som de känner förtroende för. Om du berättar så kan det vara bra att då också tydligt förklara vilket stöd du önskar.

 

  • Din hälsa. Var ärlig med dig själv och vad mäktar du med. Mellan varven är det mycket viktigt att du har en plan för återhämtning. Glöm inte bort att lyssna in hur du själv mår psykiskt och fysiskt, ge det sitt utrymme!

 

  • Gränssättning. Beroende på hur er relation ser ut så kan du behöva fundera kring gränssättning. Tänk i så fall igenom detta innan och motivera tydligt. Det ska vara lagom stort då det är viktigt att hålla en uppsatt gräns. Tydliggör din omtanke för personen, vilken relation du önskar och din gräns. Berätta också vad du kommer att göra om gränsen överskrids.

 

  • Vilket stöd behöver jag? Att vara anhörig kan många gånger kännas tungt! Att i det behöva stöd är inte konstigt. Formulera dina bekymmer och kanske fundera kring vilket stöd som skulle kunna passa dig. Professionell hjälp för dig själv? Eller kanske du är förälder och ditt barn går i skolan – då kan hen behöva stöd där.